Hej hej! Jag ligger i Filips säng och chillar framför datorn medans han och hans lillebror sitter och lirar FIFA. Toppenkul.. Tänkte att jag skulle hinna med ännu ett inlägg innan jag troligtvis snart kryper ner under täcket. Jag är så himla trött och dessutom är det faktiskt skola imorgon. Nio går bussen så det är bara att tagga.

Imorgon börjar även min lillebror i skolan igen, han är dock inte så liten längre. Han börjar i nian och det känns helt sjukt. Han kan inte ha vuxit upp så snabbt, det är inte klokt! 

Älsklingen och jag på power meet.  

Jaha, så imorgon börjar jag i skolan. Ingenting jag ser fram emot direkt, kanske om jag ska hitta på något positivt så är det väl att jag får lite rutin på dagarna igen. Men det är allt, i övrigt längtar jag inte till skolan för fem öre. Hur är det med er själva, börjar ni också imorgon bitti? Eller har ni redan börjat kanske? Hur går tankarna inför skolstarten hos er? 

Ser i alla fall fram emot att spendera ännu en natt hos älsklingen, hihi!

Yes, citatet i rubriken var det ingen mindre än Bob Dylan som sa. Han är en stjärna för sig alltså och jag älskar hans låtar. Han kör sitt race och har gjort det sen början av 60-talet och är en idag igång med sin musik.

Nåja, nog om honom. Jag har annat att skriva om också! Tänkte bara skriva lite kort om att vi vann matchen tidigare imorse, med 2-1. Det kändes som en bra avslutning i alla fall. Nu väntar jag bara på att jag själv ska bestämma mig hur jag vill fortsätta. Jag vill inte ge upp fotbollen men just nu vet jag varken ut eller in. Vet inte var jag skulle ta vägen..