Som rubriken säger så blev det en hemmakväll med min käre mor. Vet fortfarande inte hur det blir med mitt hjärta, om han kommer eller inte men det lär väl visa sig. Mamma och jag gjorde i ordning en varsin räkmacka, herre min skapare vad det var gott! Därefter blandade vi ihop varsin drink att smutta på. Vi kom precis in från att ha suttit ute och njutit av solen. Nu väntas lite tv-tittande. Hihi

PUSS

Här var man inte så stor, varken jag eller lillebrorsan. Haha! Hur som helst, det är fredag idag och jag sitter hemma och dör snart av hunger! Det är bara jag och mamma hemma ikväll igen, skönt. Vi ska väl fixa ihop något gott här snart. Planerna för ikväll är inte bestämda, många har hört av sig vet dock inte om jag orkar något ikväll. Festa? - Nej. Åka in till stan? - Nej. Vet dessutom inte hur bussarna går men som vanligt antar jag att de går åt helvete dåliga tider. Jag känner hur jag mer och mer blir sugen på en hemmakväll. Mys med mamma ute i kvällssolen och därefter lägga sig med en gosig filt över sig och glo på någon film. Inte helt fel nu när jag tänker efter. Kanske så skulle pojkvännen min komma förbi, ingenting bestämt eftersom han har match i morgon och har varit rätt trött och sliten hela dagen. Stackars älskling.  

Men så går det när man sitter uppe till två på morgonen och spelar FIFA med boysen. Själv gick jag och lade mig vid tolv, haha!  

Får se hur kvällen tar sig, försöker också hinna blogga lite mer när jag vet. 

Peace out.

Jag tänkte bara säga hur galet, otroligt och hopplöst kär jag är! Jag kan inte tänka klart när jag inte har honom hos mig. De säger att de första månaderna i ett förhållande är de bästa, då bägge parter är förälskade. Att det efter några månader övergår från förälskelse till vanlig kärlek och därefter blir det bara dimmigare. De idioter som påstår att kärlek ser ut så, de har inte varit med om det kan jag säga. Jag är lika förälskad och galen i den här killen nu, snart tre år senare, som jag var dagen det blev han och jag. Inga känslor har försvunnit. Förälskelsen har inte trappats ner! Inte alls, snarare tvärtom. Jag blir galen utan hans närhet, utan hans kyssar. Jag vet att jag har hittat min drömprins, även om vi bråkar ibland, det hör till! För efter regn kommer solsken och vem, om inte den du älskar, ska kunna ta dina utbrott när du är arg på alla utom honom? Chefen, bästa kompisen eller mamma, vem tar dina utbrott bättre än killen som har ditt hjärta i sin hand? Han som känner dig utan och innan. Ingen annan kan, INGEN.

Det var väl allt jag ville skriva nu, haha. Kär och galen, absolut.