Tjenare, hej, hej. Äntligen hemma! Spenderade stor del av natten på akuten och hela förmiddagen lika så.. Kom till jobbet efter lunch. Utan någon vidare lindring på mitt onda i lungorna. Läkarna hade inte en aning vad felet var och deras lösning var att skicka hem mig. Tacka vet jag svensk sjukvård-.-

Så nu ligger jag hemma, utmattad av äckliga sjukhusbesök och svidande hemsk smärta i bröstet och lungorna. Det här dödar mig. Det är inte logiskt. 

Alla värden säger att jag är superfrisk men jag kan inte andas. Något måste vara fel!

Söt bild på en utav dörrarna. Älskar att ankorna bär iväg ett på ett krossat ägg!

Mamma och jag hade en aning trist när vi satt fem/sex timmar på akuten..  

Nu ska jag slumra en stund framför tvn. Behöver vila så förbannat mycket!

Puss

God morgon. Satt på akuten i 4 och en halv timme igår kväll / natt. Veckans höjdpunkt, fast nää? Fy fan vad värdelöst! Kom dit klockan åtta, fick träffa läkaren halv ett. Där snackar vi bra sjukvårdssystem. "Kom till akuten om det är akut, men förvänta dig ingen hjälp förrns alla andra gått hem". Så kändes det när man sneglar in i deras "personalrum" och ser den enda läkaren som jobbade igår kväll sitta och fika och göra absolut INGENTING! Då blir man så otroligt rörd över hur mycket de bryr sig när man kommer in och har ont. 

När det äntligen var min tur lät de mig sitta och svara på samma frågor som både sjuksköterskan ställt fem timmar tidigare OCH sjuksköterskan vi ringde innan vi åkte in. Roligt.. Därefter tog de en massa prover. Men däremot kunde de inte ge mig ett svar på vad skiten var för något utan jag skulle återkomma och se resultaten av blodproverna. Kan de dra ut på det mer eller?!

Hemma vid ett. Då var det bara att krypa till sängs eftersom 6.00 ringer klockan och då ska jag upp till jobbet. Nu när jag vaknat till lite känner jag att jag hade behövt sova ett antal timmar mer. Min älskade mor känner nog samma sak som tvingades sitta med mig hela tiden. 

Det enda roliga som hände igår kväll måste varit en snubbe som gick runt, runt och runt i korridorerna. Medan min mamma var iväg och köpte lite glass och oboy till mig på donken så hann killen gå förbi mig ett antal gånger..   Jag tänkte inte särskilt mycket på det men visst uppmärksammade jag honom. 

När mamma var tillbaka och vi fått i oss lite i magen kom denne kille fram till oss och frågar: Ursäkta, vet någon hur man hittar ut från det här stället? Haha. Stackars kille, han hade tydligen irrat omkring på det där sjukhuset i flera timmar utan att hitta ut! Jag tyckte så synd om honom men samtdigt när han lämnade rummet kunde jag inte hålla mig för skratt! (a) 

Jaja, nu är det snart dags att bege sig mot jobbet. Därefter åker jag åter till sjukhuset och hoppas att det här löser sig. En aning orolig är jag..

Ta hand om er!