Tjena!

Länge sen nu igen, men allt inför studenten tar liksom över mitt liv kan man säga. Sista arbetena ska in, planera in studentdagen, jobb för sommaren, semester, SAMT en hel del planernade och fixande inför flytten till Schweiz till hösten! 

Ja, nu är det bestämt. Till hösten flyttar jag till Schweiz, för att plugga i tre år. Ska bli så himla spännande! Berättar mer senare, nu ska jag hoppa i duschen och sen återgå till plugget. 

Adios.

Länge sen jag klottrade här nu, men det är mycket att stå i och mycket som händer här i livet. Har inte haft tid. Men nu börjar jag se slutet på tunneln, studenten är om drygt två och en halv månad och livet känns rätt så bra nu igen. Vet vad jag vill göra, vet vem jag är igen. 

Allting pekar på ett bra år! 

2012 är över och nu väntar ett sju jävla fulladdat och grymt 2013! Nyår blev en höjdare, efter mycket om och men, kunde inte slutat på ett bättre sätt.

Nu väntar en underbar helg i London med fina vänner, balkanresan, studentkryssning (förhoppningsvis) och en helt fantastisk student! 2013 ska bli ett riktigt jävla bra år. Jag har legat på botten, mått sämre än sämst, men inget ska få ta ner mig så lågt igen. Ingen.

Gott nytt år gott folk!

London bokat i januari!! Tillsammans med en fin vän åker vi och besöker en toppenvän jag inte har sett på många, många år. En weekend med dessa människor är den där riktigt perfekta starten på året som jag verkligen behöver. 

Nästa år ska bli mitt år. Då är allt möjligt. Allt.

Jag ska komma ur den här dalande perioden och med bägge fötterna på jorden och i framtiden alltid ha mitt eget bästa som prio ett.

Jag ska bli lycklig igen.

Har haft en rätt jobbig period på sistone. Mycket i skolan, mycket hemma, mycket i mitt huvude. Får aldrig någon riktig lugn och ro längre. 

Saco-mässan för någon vecka sen blev i alla fall en stor succé för mig, jag hittade några riktigt intressanta saker att se fram emot och nu är jag i full gång med att fixa ett jobb så jag får råd! 

Velar dock. Plugga något jag verkligen älskar i Australien... Eller åka som Aupair till USA... Svårt val.

Känns dock aningen bättre att veta att jag nu har ett mål att sträva efter. Jag ska lämna livet jag lever idag och starta ett nytt, häftigt, spännande och roligt liv. 

Men innan det blir verklighet har jag ett par månader kvar att överleva här hemma. Skolan tar verkligen kol på mig just nu. På torsdag beger jag mig mot Skåneland men innan dess har jag JÄVLIGT mycket skolarbete att stå i.Jag ska skriva uppsats, prov och en krönika. Låter ju kul kanske vissa tycker. Då ska ni kanske veta att uppsatsen handlar om "depression om unga" och ska vara klart IKVÄLL! Jag har väldigt mycket kvar kan man säga... Proven är i miljökunskap (fick dock full pott på den!) samt IR, vilket jag inte ens har börjat plugga inför. 

Sist men inte minst, krönikan. Jag tycker i annat fall att krönikor är riktigt kul att skriva och läsa, men denna gång ska temat vara 1800-tal. JAG SKA SKRIVA EN KRÖNIKA SOM OM JAG LEVDE PÅ 1800-TALET FOR GOD SAKES! Vad menar min lärare?? Den ska vara klar imorgon och tror ni jag har skrivit en mening än? 

...........Svar nej.

Orkar inte...... Vill.ha.jullov.på.en.gång

Det är dags att börja fokusera på mig själv. Dags att se framåt, sluta försöka göra honom tillfredsställd med allt. Nu är det min tur att må bra. Min tur att leva. 

Skrattar bäst som skrattar sist som man brukar säga.

Har faktiskt börjat leta lägenhet och jobb i Norge nu. Ser fram emot att något nytt ska hända. Träffa nya människor, skappa mig ett "life of my own" så att säga.

Ska för övrigt spendera ytterligare en helg med nytt och härligt folk, kunde inte kännas bättre faktiskt. Supa, skratta och bara må, det är vad jag ska göra! Det känns som det är precis vad jag behöver. Ett nytt fokus, andra människor.

För, att sätta hans lycka och mående före mitt eget är jag klar med nu. För gott. Kommer dock på mig själv med att tänka på honom till och från om dagarna. Värst är det självklart om nätterna, när jag är ensam. 

Det är liksom rätt smärtsamt att inse saningen. Att för honom var allt en lek. För honom var det kul att se mig bryta ihop, gång på gång. Det är smärtsamt att inse att jag aldrig kommer få tillbaka de fyra år han så själviskt tog. Att aldrig mer kunna kalla honom för min. Att aldrig mer kunna krypa in i hans famn, somna i hans värme, vakna i hans värme. Hans doft, hans hjärtslag, hans sneda leende. Småsaker som jag aldrig kommer glömma. Min första kärlek, det glömmer man bara inte. Oavsett om jag bara var en lek för honom. För från min sida var det äkta. Varje sekund. 

Men jag ångrar att jag älskade dig så enkelt. Så villkorslöst. Så länge. 
För den enda som slutade upp sårad och ensam var jag.

Känner att detta blev ett oerhört deppigt inlägg, men som sagt så blir det som värst om nätterna.. Var tvungen att bli kvitt alla dessa tankar som mal. Nu ska jag försöka mig på lite sömn. 

Godnatt på er!

..UGGLA, MAGNUS UGGLA! 

Nog för att jag alltid, och då menar jag alltid, har älskat hans musik. Han har liksom alltid fått mig på bra humör. Men sen jag fick veta att han skulle medverka i Så mycket bättre så har jag följt det slaviskt, varje gång förälskat mig lite mer i honom. Nej, han har ingen direkt vacker sångröst, han är ingen megasuperduper-snygging, men hans stil, hans utstrålning, hela hans coola sätt att vara.. Allt han gör bli helt jävla fantastiskt i mina ögon och öron. 

Har ni inte lyssnat noga på hans musik och texter tidigare så kan jag säga att det är dags nu! 

Favoriten just nu är: femton supar vilken jag kan starkt rekomendera om du känner dig deppig och nere!

I'm out. 

En vecka har gått och du har fortfarande inte gett mig något. Det löfte du gav betydde tydligen inte ett skit för dig. Men då betyder du inte ett skit för mig mer. Jag klarar mig utan dig. Jag kan älska någon igen. Jag kommer älska någon igen. Och han kommer älska mig, han kommer aldrig vilja såra mig. 

Jag kommer vara med någon som vill vara med mig, någon som är stolt över att kalla mig hans.

Du kommer däremot aldrig få någon bättre än mig. Din förlust.