Det är över en månad sen nu. Sen jag fick något mail av dig, sen jag skrev något själv också för den delen. Jag tänker på dig ofta. Undrar vad du gör, hur du har det, vad du tänker och om du ibland tänker på mig. Som jag på dig. Jag var fem år när jag sist såg dig. Det är tolv år sedan nu. Tolv jävla år!  Det är helt galet när man tänker på det, hur fort tiden har gått. Jag undrar vad du minns av mig, jag undrar vad du skulle tro om mig om du såg mig nu, idag. Skulle du ångra att du tog kontakt med mig igen? Skulle du skämmas över mig? 
Så många frågor kretsar i mitt huvud. Jag har svårt att tänka klart alla gånger, allting vill komma upp till ytan samtidigt. Jag känner att jag spricker snart.
Så många gånger har jag skrivit in ditt nummer på telefonen för att sedan snabbar än blixten radera det igen. Så många gånger har jag velat åka för att träffa dig men åter igen, snabbare än blixten förtränkt den tanken. 

Jag är rädd, rädd för att du inte ska vilja ha mig som den jag är idag. Rädd att jag ska ha gjort dig besviken under åren. Jag vill veta vem du är, men inom mig växer sig rädslan starkare för varje dag. Att träffa dig skulle innebära ett slut på alla frågor. Allt skulle komma upp till ytan och jag skulle stå blottad och tomhänt.

Jag är rädd.

And now I'm back in business. Har haft en rätt lugn och skön dag på jobbet idag, det har gått fort. 8-16 idag igen, i vanliga fall går timmarna innan lunch jättefort medan timmarna efter bara går långsammare och långsammare för varje minut som passerar. Men idag gick hela dagen snabbt. Helt fantastiskt! Kanske berodde lite på att idag kände jag mig rätt så säker på vad jag gjorde hela tiden, det var förstås lugnare idag än det varit tidigare men i alla fall. 

Vad tror ni händer när jag tar mina grejer och ska bege mig hemmåt? Vad om inte SPÖREGN! Regnet stod som spön i backen och jag hade på mig en tygjacka, klänning och INGET PARAPLY med mig. Lyckat.. 

Fick vänta i 45 minuter innan regnet avtog och jag kunde ge mig ut och hem. Det är precis vad varje människa hoppas på när de slutat för dagen. Att behöva stanna ytterligare 45 minuter. Jippi!

   Väl hemma igen så bytte jag bara om lite snabbt, efter det begav jag mig till min älskling. Vi hade en jättemysig kväll, vi låg framför tvn en stund och gosade och sen stängde vi av den för att bara se på varandra, vi pratade och myste i en hel timme. Vi pratade om när vi träffades och var. Vi pratade om diverse minnen vi kom på, det var så mysigt att höra honom berätta om hur sur han blev att han inte fick någon puss första gången vi träffades ensamma! Haha mitt hjärta alltså, han är för underbar. Helt otroligt att vi snart har varit tillsammans i 3 år. Helt galet.