Och så har ännu en månad gått och jag har nu tillhört min älskling i hela två år och nio månader. Varje dag växer min kärlek, hans blick ger mig gåshud och hans touch gör mig alldeles varm inombords. Jag är kär, jag är förälskad, jag är tokig i honom. Jag vill leva resten av mitt liv med honom, så enkelt är det. Spelar ingen roll var vi hamnar, sålänge det är honom jag har brevid mig varje natt, så länge det är honom jag går och längtar efter att få träffa varje dag. 

Så länge jag har honom, kvittar allt annat.

Jeg ved alting har en ende - alting ændrer sig i takt med tiden går
Og selvom vi har prøvet mange gange - bli'r det aldrig helt som sidste år.

Spöregnar ute. Jag är ensam hemma. Har varit liggandes i soffan i princip hela dagen. Börjar nog bli sjuk.. Ingen höjdare inför helgen direkt. 

Tecken på att jag verkligen inte kan vara helt frisk måste ju vara att jag hade tyska prov i tisdags, där jag tydligen missade en HEL sida. Där förlorade jag 6 poäng och ett MVG. I stället blev det ett VG när jag vet att jag kunde fått MVG. Så jävla surt.

Troligtvis blir det ingen skola imorgon, just för att inte bli mer sjuk och tvingas ligga inne hela helgen och i värsta fall nästa vecka också. Inte något jag skulle vilja direkt.

Nej nu kommer nog mamma när som helst, hon har varit och handlat blåbärssoppa, halstabletter och B&J till mig. Måste vara det bästa med att känna sig krasslig, hur härligt ompysslad man blir! 

PUSS