Blir du älskad, älska tillbaka.

Blir du sårad, såra ej igen.

Blir du glömd, låt så vara, säkert finner du en bättre vän.

Jag pratar aldrig högt om allt som hänt. Talar inte längre med någon om det. Skulle man av misstag komma in på de spåren, då är jag snabb (det har jag lärt mig att bli) att byta samtalsämne eller skämta bort det till ingenting. Annars kan jag bryta ihop på plats.

Jag försöker hitta ut från den här mardrömmen, varje dag är en kamp. Mina armar är alldeles blåa efter alla gånger jag nypt mig själv i hopp om att jag skulle vakna då. Varför utsätter vi oss för den här smärtan? Varför står vi ut med att må såhär? Allt för länge har jag faktiskt accepterat min smärta, all ilska och sorg som ligger och gnager på min kropp och själ. Jag har inbillat mig själv att det ska gå över, att om jag bara fortsätter ignorera det, låtsas som om allt vore okej då kommer det till slut att försvinna. Som om det aldrig någonsin hänt.

Men det är omöjligt. Jag vet det nu. 

Dagarna går olidligt långsamt. Vill inte vara någon annan stanns än hemma, i min säng, under täcket. Sova, drömma om den tiden då jag faktiskt var lycklig. Jämt. 

Nätterna går för fort. På tok för fort. Jag hinner knappt stänga ögonen innan klockan ringer och det är dags att dra på sig det där falska, utslitna leendet, igen. 

Det här är inte jag. Det här är inte jag. Det här är inte jag. Det här är inte jag. Det här är inte jag. Det här är inte jag. Det här är inte jag. Det här är inte jag.

Kvällskäk, mums!  

Hittade två fina bilder på mig och min fina älskling från förra veckan, haha!

God kväll. Har precis suttit med familjen och sett den animerade varianten av "A Christmas Carrol". Har alltid tyckt att den filmen är rätt mysig, den  får mig att längte efter julen. Det var dock första gången jag såg den animerade verisionen och jag tycker själv att den faktiskt var bättre. I den riktiga filmen är effekterna rent ut sagt kassa, kanske kan bero på att filmen är så pass gammal som den är men i alla fall, haha. Storyn var i alla fall densamma och jag tycker som sagt att den är mysig. 

För tillfället ligger jag i sängen och lyssnar på musik, känner mig en aning nere. Jag mår fortfarande inte bra och det är så fruktansvärt tröttsamt att aldrig känna sig helt frisk! I snart två månaders tid har jag känt mig såhär. Det är för sjutton inte roligt längre.  

Jag har i alla fall haft en bra helg. Träffade min fina Isabelle i fredags och utöver det har jag bara tagit det lugnt med pojkvännen. 

Har hunnit med att fota lite mysiga höstbilder likväl. Får se om jag har orken att lägga upp några av dem här senare. Ska i alla fall försöka finna orken att lägga upp en bild på mina nya skor jag köpte i fredags, hihi!

PUSS