I cry, just a little. When I think of letting go. 

Du kanske förlåter men det kommer aldrig brinna så igen, min vän.

Dags att försöka sova lite kanske? Har dock sovmorgon imorrn, älskar att jag börjar 14.10 men måste ta bussen in till stan klockan 11 enbart pga att jag bor på fucking landet.. 

Måste älska livet i sånna här lägen.. Nåja, förhoppningsvis lyckas jag väcka E, då blir det en fika på stan. Sen skulle jag kunna skriva klart svenskan, men finns orken? Nej. Är uppgiften logisk? Nej. Är jag less på min svenskalärare som förstört all min inspiration för svenskan? JA! 

Det går tungt nu. Skolmotivationen har rasat ner, lärarna börjar märka det.. Jag som alltid lyckats dölja det så bra. Vet inte vad som händer. 

Studenten närmar sig med stormsteg, stressar upp mig som satan över allt som ska göras osv innan den väl kommer. Vet inte vad jag vill göra efteråt heller för den delen.. 

Trubbel på hemmafronten också, inget vill gå min väg just nu. Vill vakna upp till en ny dag, med nya krafter och ett solsken inom mig. Men det ser mörkt ut just nu. 

Olycklig, oälskad, oönskad..